Bakgrund

Konsten, dess olika uttrycksformer i bild, musik, dans och teater, har människan ägnat sig åt och utvecklat sedan urminnes tider över hela jorden. Den har varit och kommer att fortsätta att vara en nödvändighet för att hjälpa oss att höja oss övervardagen, förstå helheten och vår plats i sammanhangen.

Dess plats i samhället har under de senaste seklerna fått en ömsom undanskymd, ömsom elitistisk plats. Den fjärmas från vårt vardagsliv. Vi lever i en tekniskt och naturvetenskapligt dominerad värld som rent överlevnadsmässigt behöver balanseras av humanistiska och kulturella värden.

I skolans värld återspeglas detta av att de teoretiska kunskaperna värderas högre än de praktiska. Samspelet mellan hjärnas olika delar stimuleras inte och barnen förlorar tillgång till det som hjärnfysiologen Matti Bergström kallar för "möjlighetsmoln". Begreppet innebär kort att dra nytta av mötet mellan medvetandeströmmarna från hjärnstammen och de kunskapssamlande, organiserande delarna i hjärnbarken för att uppnå ett kreativt flöde, för problemlösningsförmåga, för nytänkande, etc.

Många barn har svårt med steget mellan konkret och abstrakt tänkande. De tappar därmed möjligheten att följa med i den abstraktion som studierna innebär. Detta är särskilt påtagligt inom det matematiska ämnesområdet.. Inte minst de nationella proven visar att det krävs mer av undervisningen än det som erbjuds idag. Enligt professor Brian Butterworth i Cambridge är människans matematiska förmåga en mycket komplex verksamhet som inbegriper många olika delar av den mänskliga hjärnan. Om ett område är svagt kan det balanseras upp av andra delar. Här skulle de konstnärliga uttrycken kunna fylla en stor uppgift.

Exempelvis kan nämnas den till synes enkla additionen "Linda har två äpplen och Martin har tre äpplen, hur många har de tillsammans?" Den innehåller en kedja av abstraktioner, där barnen ska förvandla detta konkreta exempel till det symboliska språket "2 + 3 = 5".

Om barnen inte förstår hoppen mellan personerna, deras äpplen och abstraktionerna "2", "+" och "=", så får det ingen grund att bygga sitt matematiska tänkande på. dessa matematiska begrepp ökar och fördjupas i rask takt under skolåren och i värsta fall läggs de oförstådda abstraktionerna på hög som blir en ointaglig borg och matematikämnet blir en plåga.

Att ta in kunskap är inte nödvändigtvis att "göra den sin egen". Genom konstarterna, däremot, använder barnet hela sin kapacitet av såväl erfarenheter, känslor och vetande och uttrycker något specifikt, eget som aldrig kan vara rätt eller fel utan äger sin fulla rätt och som stärker självkänslan på ett påtagligt sätt.

Genom att disciplinerat hålla sig till en begränsad form, får man en frihet inom ramarna som är enorm. Detta ger en balans mellan trygghet och kreativitet som har positiv inverkan på de flesta områden i livet.

Skolans traditionella matematikundervisning har brister i att entusiasmera barn som inte behärskar ett snabbt uppfattande av abstraktioner. Projektet är tänkt att hitta former för att få så många barn som möjligt att göra de nödvändigaste kopplingarna och få ett gediget kunnande i basämnena. De olika konstnärliga disciplinerna och ett praktiskt förhållningssätt breddar vår förståelse. "Eureka"